För den ambitiösa författaren Mariama Jobe, så räckte det inte med att enbart vara samhällsaktivist och att framföra poesi vid olika evenemang. Mariama, med Gambianska rötter är född och uppvuxen i Jordbro söder om Stockholm, och har så länge hon kan minnas haft skrivandet som en grundläggande aspekt i hennes liv.
Men vägen till att just bli författare har varit långt ifrån en dans på rosor. Som barn kämpade Mariama med både med skriv och talsvårigheter, vilket ledde till att hon fick stå ut med mobbning i skolan samt var tvungen att ta hjälp av en talpedagog för att överkomma hennes hinder.
Mariamas resa har varit händelserik och dynamisk, vars vägbana har både givit framgång men en hel del trösklar att ta sig igenom. Hon är ihågkommen för hennes tal vid politiska manifestationer samt som välartad poet där hon inte minst är en tidigare vinnare av “Ortens Bästa Poet”, och har dessutom presenterat hennes poesi på Dramaten.
Rösten åt de "ohörda"
Det tog dock inte lång tid innan hon sakta men säkert märkte av att oavsett det engagemang hon tog sig an, så blev hon ständigt politiserad p.g.a. hennes identitet.
“Ibland får bara svarta människor inte skapa fritt. Det ska alltid vara för en större kamp, en större cause, vilket är positivt men det är viktigt att det sker på våra villkor”, förklarar Mariama.
Strävan av att kunna representera rösten åt de “ohörda” har alltid varit gnistan i hennes kamp. Hennes tre böcker “Sannu”, “Imane”, och den nysläppta “En Svart Flickas Handbok” lyfter fram perspektiv baserat på hennes egna livserfarenheter som hon hoppas att unga människor i Sverige med liknande bakgrund kan relatera till.
Visionen med hennes verk är att unga med invandrarbakgrund inte ska skämmas över deras ursprung och identitet, samt att finna representation för att på så sätt kunna lättare navigera i samhället. “När någon från min bakgrund går in i ett bibliotek så ska den dels kunna se mitt namn på ryggen av boken, Mariama Jobe som författare”.
Fick nej av litteratureliten
Mariama klargör också de olika hindren som hon har fått uppleva för att kunna publicera hennes böcker. “Man är mycket mer bekväm vid Mariama som underhållningsakten i ett program, än Mariama som författare som dokumenterar vår samtid”, förklarar Mariama som menar att den svenska litteratureliten hellre ser henne på scen med en mikrofon istället för att erbjuda henne förlag.
Trots motgångarna av att slå igenom i det svenska etablissemanget inom litteratur, så ger Mariama inte upp. Nu expanderar hon hennes plattform och söker förlag utomlands för hennes nästkommande verk på engelska.
Att Mariama trots alla omständigheter lyckats på egen hand publicera tre böcker är inget annat än revolutionärt. I en samtid där representation är ett omdiskuterat ämne, så är Mariama Jobe utan några som helst tvivel en sann förebild och en inspirationskälla för unga människor att följa sina drömmar.
“En svart flickas handbok” – Mariama Jobe
